Sm�landsposten

Byggarbetare allvarligt skadad

Andreas Larsson — Tue, 21 Feb 2012 07:54:00 +0100

En man i 50-årsåldern som arbetar på bygget av det nya handelsområdet skadades allvarligt vid lunchtid på måndagen.

Han fördes med ambulans till lasarettet i Växjö. Uppgifterna därifrån är knapphändiga, men i en bulletin bekräftas att mannen får vård efter en arbetsplatsolycka.
Enligt Bengt Adolfsson, stationsbefäl Älmhultspolisen, skadades mannen då han fick ett lyftok över ansiktet.

Miljonpublik f�r SMP-live

Tue, 21 Feb 2012 07:53:00 +0100

En milstolpe har passerats i SMP-lives ganska korta karriär.

Varje gång en tittare klickar i gång våra sändningar på smp.se registreras ett startat klipp i vårt program. Nu har det hänt över en miljon gånger. Helt fantastiska siffror.
Denna vecka sänder SMP-live vid tre tillfällen. Växjö Lakers spelar två viktiga matcher i elitserien. I kväll kommer Modo till Vida Arena och vi laddade upp under måndagen med Jeremias Augustin som gäst i studion. Han är den enda spelaren i truppen som är född och uppvuxen i Växjö.
Nästa sändning kommer i morgon. Då spelar Öster ytterligare en träningsmatch inför det att superettan drar i gång i början av april. Halmstad BK, nedflyttade från allsvenskan, gästar Tipshallen och vi tänkte sända hela matchen. Förra gången vi testade att sända en hel match var det många som följde Östers 3–2-seger mot Kalmar.
På fredag blir det program inför lördagens match mellan Växjö Lakers och Brynäs. Ämnet blir både fotboll och ishockey. På plats i studion finns Jan-Olof Swantesson, marknadschef i Växjö Lakers och Peo Jönsson, nytillträdd klubbchef i Öster. Diskussionen kommer att handla om hur Växjö ska göra för att bli en stad med elitklubbar i den högsta serien i de två största sporterna.
***
Här på dagens lobbysida skriver Helene Johansson Wifvesson från Växjö om hur svårt det är för vårdanställda kvinnor att få sina arbetsrelaterade skador godkända som arbetsskador. Hon har själv personlig erfarenhet och fick rätt "efter en lång och smärtsam kamp". "Vad händer med alla dem som felaktigt har fått avslag i sina arbetsskadeärenden under årens lopp", skriver Helene Johansson Wifvesson. Tillhör du en av dem som kämpat utan resultat? Eller har du andra åsikter eller synpunkter? Hör av dig till lobbyn.

Of�rs�krade v�rdanst�llda kvinnor

Anna-Karin Jonsson — Tue, 21 Feb 2012 07:53:00 +0100

SVT visade den 2 februari Dokument Inifrån med rubriken ”De oförsäkrade” Programmet visade hur svårt det är för vårdanställda kvinnor att få sina arbetsrelaterade skador godkända som arbetsskador. Ofta ses inte ens direkta olyckor som arbetsskador, och det har jag personlig erfarenhet av.
I mitt fall handlar det om en svår nervskada som jag fick vid en olycka när jag arbetade som undersköterska i min ungdom. Skadan är omprövad många gånger av Försäkringskassan, utan problem. 2008 omvandlade Försäkringskassan nervskadan till ”en mindre stukning av armbågen” En försäkringsmedicinsk rådgivare på Försäkringskassan skrev ett yttrande, som i princip bara innehöll lögner om mig som person, och han uttalade sig mot vetenskap och beprövad erfarenhet. När rådgivaren skrev om den ofrivilliga barnlöshet jag drabbades av sex år efter olyckan så verkade han vara helt desperat, min livränta skulle dras in till vilket pris som helst! (Jag är mamma till två biologiska döttrar i övre tonåren.) Dessutom ändrade rådgivaren diagnoser utan att kontakta någon av mina läkare. Olyckan och de fem operationerna skrev rådgivaren däremot inte ett enda ord om! Efter en lång och smärtsam kamp fick jag till slut rätt, men hur kan något sådant här märkligt ens inträffa?
Jag har kommit i kontakt med cirka trettio arbetsskadade, och har läst handlingar i ungefär tio arbetsskadeärenden. Många ärenden liknar mitt. I ett fall nekade Försäkringskassan en kvinna livränta då de ansåg att en sådan olycka som hon råkade ut för på jobbet även kan inträffa i hemmet. Fullt möjligt, men nu inträffade olyckan på jobbet och då lyder det under arbetsskadeförsäkringen. Hävdar Försäkringskassan samma sak om en manlig byggnadsarbetare ramlar ner från en byggnadsställning och skadar sig? Man kan ju ramla ner hemma också…
Varför har kvinnor svårare än män att få sina arbetsrelaterade skador godkända som arbetsskador? Det finns nog flera orsaker. Det finns väldigt få undersökningar om kvinnors arbetsskador, och av tradition ses förslitningsskador hos kvinnor i vården som något naturligt. Det räcker med titeln ”undersköterska” på en arbetsskadeanmälan för att få avslag från Försäkringskassan, det togs upp i TV-programmet. Det ställs stora beviskrav på den arbetsskadade. Däremot uttalar sig Försäkringskassan ofta mot vetenskap och beprövad vetenskap, och de tycks inte ha några beviskrav på sig alls.
Det är svårt att få rätt mot Försäkringskassan utan juridisk hjälp. Försäkringskassan själv har processjuridiska avdelningar som gör allt för att den arbetsskadade inte ska få rätt, de försöker ofta hitta konkurrerande skadeorsaker som inte finns i verkligheten. De försäkringsmedicinska rådgivarna fattar inga beslut, men har ändå en stor makt då kassans beslutsfattare inte har någon medicinsk utbildning. Rådgivarna lyder inte under någon tillsynsmyndighet, så de kan därmed skriva vilka lögner som helst om den skadade.
Vad händer med alla dem som felaktigt har fått avslag i sina arbetsskadeärenden under årens lopp? Inspektionen för socialförsäkringen har granskat hanteringen av arbetsskador ur ett jämställdhetsperspektiv, och har funnit orimliga skillnader i Försäkringskassans hantering av mäns och kvinnors arbetsskador. När kommer vi att få en rättssäker arbetsskadehantering?

Helene Johansson Wifvesson Växjö

Margareta Lindholm: Tan

Tue, 21 Feb 2012 07:10:00 +0100

På Musée de l'Homme i Paris finns en förtvinad hjärna bevarad. En gång tillhörde den 1800-talsneurologen Paul Borcas första kända patient, monsieur Leborgne. Hjärnan har blivit studerad, magnetröntgad och omskriven många gånger. Nu blir den också romangods.

Tan heter boken. Tan var också det enda Leborgne kunde säga under sina sista tjugoett år i livet. Tan blev hans namn. Och hans undergång. Som ung kunde han prata, han kunde läsa och skriva, men en storm av svåra epileptiska anfall berövar honom så småningom förmågan till allt det där. Inom Leborgne lever dock språket kvar. Han förstår allt. Och han försöker fösa de bekanta orden över sina läppar, men allt som kommer ut är ”Tan”.

Det är därför han kommer till sjukhuset Bicêtre. Då är han trettio år gammal, men han ska aldrig komma därifrån. Bicêtre är en välordnad plats. Sovsalarna är fulla, maten serveras på bestämda tider och sysslorna avlöser varandra. Tan klarar sig inte själv och formar sig en vardag där. Hos medpatienterna finner han både vänskap och kärlek, allt medan han slits mellan sin systers smärtsamma värme och den unge doktor Borcas äventyrliga prövningar mot en möjlig frihet.

Bara 42 år gammal drabbades författaren Margareta Lindholm av en stroke. Hon överlevde, men kunde under flera år varken tala eller skriva. Kanske är det därför hon lyckas så väl med att skildra Tans frustration över instängdheten. Hur som helst är det med bultande närvaro och en sylvass psykologisk skärpa hon skriver fram Tans smärtsamma öde. Hennes språk är vackert, stillsamt registrerande, men också kryddat med känslomässiga utrop som aldrig lyckas ljuda genom Tans stumma mur.

Lindholms Tan är en uppdiktad historia, men den bygger på fakta om Borcas arbete, sjukhusorganisationen och Leborgnes verkliga sjukdomsförlopp. Sammansmältningen av dessa medicinska tidsmarkörer och Tans privatliv är lika dramatisk som fint stämd. Tan är en roman som gläntar på många låsta dörrar, och som dröjer sig kvar länge efter att Lindholm satt punkt.

JONNA FRIES

Kristina Berggren och Merja Diaz: Pripyat - Tusen �r av ensamhet

Sofie Petersson — Tue, 21 Feb 2012 07:10:00 +0100

Det är den 26 april 1986. Klockan är 01:23:44. Reaktorolyckan i Tjernobyls kärnkraftverk är ett faktum.

Vindar för med sig radioaktiva partiklar över stora delar av Europa. Tre kilometer från kärnkraftverket ligger staden Pripyat med sina 50 000 invånare. 23 år senare åker en fotograf och en författare till det förgiftade området. En resa som blir grunden för en utställning och boken Pripyat – Tusen år av ensamhet. Med ett sprött språk och avskalade bilder berättar fotografen Merja Diaz och författaren Kristina Berggren om en spökstad som vittnar om människans skapar– och förödelsekraft. En samling dikter och foton som avspeglar sönderfallet av radioaktiva brännskador, evakuering och en stark känsla av tomhet. Poesin är enkel, men vibrerar av vemod och dukar upp ett bord av ögonblicksbilder från en katastrof som fortfarande är aktuell. Känslan av enslighet är ständigt närvarande. Miljöer utan människor. Ingen som ler. Ingen som är sen till jobbet. Inga barn som leker på skolgården. Bara tomma uppradade sängar, övergivna klassrum och saker som lämnats kvar; ett par barnskor, ett flertal dockor. Ändå växer grönskan upp genom betongen.
Tack vare texterna får bilderna mer kraft, för utan orden hade de varit för enkla. Men nu blir mixen av dikter och foton en utsökt kombination. De ger liv till varandra. Ibland kan jag tröttna på fotoböcker där övergivna platser porträtteras. Då är det alltid någon bild på en docka som ligger utslängd på ett golv, eller en övergiven barnvagn som lämnats kvar. Så är fallet även här, men i den här boken känns det befogat och i anknytning till de avskalade miljöerna är det precis rätt. Samtidigt som Pripyat är en fotobok med poesi så är den även starkt politisk. Oron och kritiken mot en industri av partikelfysik och radioaktivt avfall är ständigt närvarande. Författaren Ann Heberlein skriver i efterordet om kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan. Om hur den kan verka i det fördolda - osynlig och doftlös. Hon skriver om det omöjliga i osänkbara skepp och att det inte finns några osänkbara kärnkraftverk. Om man ser bortom de politiska inslagen och oron är Pripyat– Tusen år av ensamhet en fin bok om något tragiskt. Det är en bok som jag vill hålla nära hjärtat och krama om.

Rebecka Bohlin: De osynliga

Tue, 21 Feb 2012 07:09:00 +0100

I De osynliga undersöker Rebecka Bohlin hur de mest lågavlönade grupperna mår, hur deras arbetsvillkor ser ut och hur det kommer sig att lönerna kan hållas nere.

Mirela städar på en skola i Stockholm mellan kl 6 och 10 varje dag. Sen jobbar hon igen mellan 16 och 20, då städar hon ett kontor på andra sidan stan. Resorna till och från hennes arbetsplatser tar 6 timmar varje dag. Tid som räknas som fritid och är obetald. Sin son, som är 5 år, hinner hon bara träffa på helgerna.

Mirela är ändå lyckligt lottad som har ett fast heltidsjobb med avtalsenlig lön. Det har långt ifrån alla i städbranschen, som har vuxit kraftigt de senaste åren, mycket tack vare Rut-avdraget. Det kostade skattebetalarna 1,4 miljarder kr 2011. En skatterabatt som i första hand går till en välavlönad medelklass som kämpar med livspusslet.

Men hur Mirela får ihop sitt livspussel uppmärksammas aldrig. Hon tillhör en stor grupp som det är väldigt tyst om. Det har Rebecka Bohlin velat ändra på med reportageboken De osynliga. Där undersöker hon hur de mest lågavlönade grupperna mår, hur deras arbetsvillkor ser ut och hur det kommer sig att lönerna kan hållas nere.

Bohlin träffar arbetare, mest städare, i Stockholm, London och Hamburg plus forskare, fackliga representanter med flera och bilden av en stor grupp med låga löner, obekväma arbetstider och otrygga arbetsvillkor växer fram. De som utnyttjas värst är migranter med eller utan papper. Och majoriteten är kvinnor.

Globaliseringen har fört med sig att arbetsmarknaden har förändrats, industrijobben har flyttat utomlands och de har delvis ersatts av nya inom servicesektorn. I städbranschen, pekar Bohlin på, finns det gott om oseriösa företag som låter människor arbeta för usla löner och på osäkra villkor som gör att de hamnar utanför trygghetssystemen. Och inte mycket görs för att ändra på förhållandena.

EU:s fördrag gynnar i första hand företagens och kapitalets fria rörlighet. Arbetslivet har blivit mer flexibelt, vinsterna större och lönerna mindre för stora grupper. Inkomstklyftorna växer, skattetrycket minskar och som en konsekvens därav urholkas välfärden. Det drabbar särskilt de grupper som inte har råd med privata försäkringar.

Samtidigt visar Bohlin hur de fackliga rättigheterna sätts på undantag, vilket Laval-domen i EU häromåret tydligt visade. Man ansåg det helt ok att lettiska byggnadsarbetare som jobbade här gjorde det på mycket sämre villkor än svenska jobbare.

Bohlin betonar att facket attraherar få idag, det förmår inte ställa om sig. I boken förs det fram mycket hård kritik mot fack både i Sverige och andra länder för att de idag mer fungerar som serviceinstanser än kamporganisationer. En rörelse som hjälper medlemmar, men inte slåss för deras rättigheter. Inte konstigt då att medlemmarna flyr. Tiderna har förändrats, och därför måste facket bli mer stridbart och utåtriktat, verka på många fronter och bygga internationella allianser, framhåller Bohlin. Med De osynliga har debatten tagit sin början.
Eva Dandanelle

Jo Nesb�: Geng�ngare

Tue, 21 Feb 2012 07:09:00 +0100

Jo Nesbø har tagit över rollen som Norges internationellt mest framgångsrika deckarförfattare efter Anne Holt och Karin Fossum.

Med romanerna om polisen och ensamvargen Harry Hole har han blivit en riktig storfavorit bland läsare både i och utanför Norge. Förra året lämnade Nesbø tillfälligt Hole i den utmärkta thrillern Huvudjägarna, men i Gengångare är det åter Hole som står i centrum.

Som titeln antyder spelar det förflutna en stor roll denna gång: från paralleller som dras mellan de tyska nazister som ockuperade Norge under andra världskriget och den narkotikakartell som håller Oslos undre värld i ett järngrepp, till Holes personliga spöken. Hole återvänder från sin thailändska landsflykt då Oleg, pojken han under många år betraktat som en son, står åtalad för ett knarkmord. Utan sin polisauktoritet tränger han allt längre in i Oslos undre värld, samtidigt som såväl poliser som skurkar är ute efter honom. Men var går egentligen gränsen, och hur högt upp når korruptionen?

Gengångare är en roman om makt, beroende och ensamhet, och genomgående återkommer frågan om var brytpunkten går. När blir beroendet eller girigheten starkare än vänskap, familj och lojaliteter? Alla romanens gestalter brottas på olika vis med problematiken. Den mörke och cyniske Hole tvingas ständigt till de svåra valen, samtidigt som han som nykter alkoholist brottas med sitt alkoholberoende. I slutet av romanen ställer man sig som läsare fortfarande frågan om vilka val som var de rätta. I Gengångare möter Hole också sin ännu mörkare motsvarighet, och frågan om vad som egentligen skiljer de två åt svävar över texten.

Nesbø är en skicklig författare som gör sig utmärkt i Per Olaisens fina översättning. Det tar ett tag att på allvar fångas av Nesbøs berättelse denna gång, men när man väl är fast är det en tät och stark berättelse med många twister och överraskningar, som får den inbitne deckarjunkien att ignorera allt omkring till förmån för fixen.

KERSTIN BERGMAN

Kulturkroppar: Andreas "Adde" Mitroulis, h�rd trummis

Sofie Petersson — Tue, 21 Feb 2012 07:07:00 +0100

Kulturkroppar är en artikelserie om personer som dagligen använder sig av sin kropp i sitt yrke. De kommer alla från kulturens värld. De är alla beroende av att kroppen fungerar. I dag träffar vi trummisen Andreas ”Adde” Mitroulis vars liv skulle förändras helt om han inte fick spela. Brutalt och intensivt. Att spela grindcore är inget för klena. Andreas ”Adde” Mitroulis är trummisen som inte viker för skador, sjukdomar eller att inte kunna andas ordentligt. Han är härdad efter 20 års manglande.

Som trummis kan han inte spela sakta, om takten ska hållas.
Efter 20 år av passionerat manglande är Andreas en härdad hårdrockstrummis.
Kroppen är Andreas instrument, men tar också en del stryk av att spela trummor.
Varje spelning innebär en utmaning och kan vara som ett träningspass i intensitet.
ösigt Andreas ”Adde” Mitroulis är trummis i hela tre band. När han spelar vibrerar replokalen och trummandet är snabbt och massivt. Som ungdom fascinerades Andreas av det brutala i grindcore, en musikstil han ägnat sig åt sedan dess.

– Jag som trummis kan inte spela sakta, jag kan inte hålla en takt då. Jag är en passionerad mangeltrummis, säger And reas Mitroulis som kanske mest är känd som trummis och sångare i det humoristiska grindcorebandet Birdflesh.
– Vi är bara tre och vi kan skapa ett sådant jävla ös. Vi behöver inte vara fem - det räcker med oss.
Grindcore är en blandning av hardcorepunk och metal. Med låtar som ofta är byggda på d-takt och blastbeat (olika komp som går i snabb takt där man använder sig av flera trummor samtidigt) går det undan. Intresset för den slagkraftiga musikgenren fick Andreas i sin ungdom.
– När man började lyssna på den här sortens musik så upptäckte man vilket ös det är. Det är människor som svettas och blöder. Det var så jäkla brutalt. Man hade lyssnat på 80-talets Kizz och Mötley Crüe och så upptäckte man att det fanns hårdare musik. Självklart ville man göra som de tuffa grabbarna.
När Andreas spelar vibrerar hjärtat. Trummandet är kraftfullt och energiskt. En massiv ljudkuliss kickstartar adrenalinet och trots att det är ett rejält tempo ser Andreas lugn ut. Han rör inte en min. Inte ens när en trumpinne går sönder.
– Den lägger vi till vedhögen, säger Andreas och slänger den trasiga trumpinnen bland de andra och tar vant en ny.
Under spelningarna är det trummor och hård skriksång som gäller – samtidigt.
På frågan om när han andas svarar han:
– Det gör man nästan inte.
Det är inte ovanligt att Birdflesh spelar 30 låtar under en spelning. Låtarna är rätt korta, Victim of the cat är exempelvis fem sekunder, men varje spelning kan vara en rejäl utmaning.
– Jag kan bli helt slut, adrenalinet slår väl ut vätskesystemet. Det blir som ett fysiskt träningspass på 40 minuter.
Turnélivet kan tära hårt på kroppen. Andreas berättar om hur man dricker alkohol varje dag, i bland sover han på golvet i en minibuss och så är det mangel varje kväll. Men han vill inte klaga. Han har spelat trots sjukdomar, men ett av de mest krävande gigen var i Japan.
– Spelningen var i en källare som är mindre än Uffes källare. Det fanns inga fönster, det var litet och instängt. Det gick inte ens att ta ett djupt andetag och de fick hälla vatten på mig.
Andreas tränar för att hålla sig i form, mest för egen del framför att orka med trummorna. Men han har inte tänkt så mycket på vad kroppen betyder för honom.
– Tack vare den kan jag spela, men man tänker ju inte på att man är frisk och att allt är funktionellt. Men visst, kroppen är mitt instrument – tack vare den kan jag spela trummor.
Han berättar att kroppen kan ta en hel del stryk. Axlar och handleder är känsliga. Om han vrider på dem så känner han att de inte är helt hundra.
– Jag har en kompis i Stockholm som har slitit ut sina handleder och en axel. Doktorn har förbjudit honom från att spela mera. Där vill man inte hamna.
Om han inte fick spela trummor skulle hela hans tillvaro förändras.
– Då skulle det kännas som att livet tog slut, även om det inte gör det. Jag har sysslat med det här i mer än halva mitt liv och trummorna är en del av det. Man ser fram emot spelningarna, de finns i vardagen och det skulle kännas jättekonstigt om man inte fick spela.

Tidigare artiklar:
4/1: Cirkusartisten Manda Rydman om att pressa sin kropp till det yttersta.
11/1: Skådespelaren Björn Johansson Boklund om känslan av viktlöshet.
16/1: Anna Eklund om att känna sig levande i dansen.

Frank vill ha social analys av byggplaner p� Wieselgrensgatan

Lennart Ernstsson — Tue, 21 Feb 2012 06:28:00 +0100

Byggplanerna på Wieselgrensgatan saknar en dimension.
Anser kommunalrådet Bo Frank (M).
– Jag vill ha en social konsekvensanalys, säger han.

Smålandsposten rapporterade i gårdagens tidning om Växjöhems planer på att riva fyra tvåvåningshus och ersätta dem med nya, högre flerbostadshus.
Det kommunägda bostadsbolagets förhoppningar är att detaljplanen klubbas under våren och att bygget kommer igång nästa år.
Planerna överraskade de som bor i området. Lägenhetsinnehavarna har inte fått någon förvarning om att husen ska rivas och grannar reagerar bland annat på höjden på de nya husen.
Nu reagerar också Bo Frank.
– Det slog mig, när jag läste detta, att det inte är alls säkert att det kommer att ske i och med att kommunen har många lägenheter där. Jag har sagt till kommunchefen, med stöd av socialdemokraterna, att vi vill ha en social konsekvensanalys. Jag vill se de totala kommunala kostnaderna om de personerna som bor där skulle tvingas till annat boende. Man kan inte sätta missbrukare i de nyaste och mest dyra lägenheterna, även om de självklart har rätt till en bra bostadsstandard.
Konsekvensanalysen ska omfatta hela kommunen, inte bara Växjöhems bostadsbestånd, enligt Bo Frank.

Vindkraftsprojekt bl�ses av

Jens Nielsen — Tue, 21 Feb 2012 06:28:00 +0100

Tillsammans skulle landstingen i Kalmar och Kronoberg köpa vindkraftverk för upp till 195 miljoner kronor, den offentliga upphandlingen är klar. Men nu börjar landstingsledningen i Växjö att darra.
– Vi kommer troligen inte att fatta beslut om det här innan sommaren, säger landstingsrådet Suzanne Frank (M).

I november ifjol avsatte landstinget i Kalmar 105 miljoner kronor i sin investeringsbudget för att köpa vindkraftverk under 2012 men i Kronoberg har något politiskt investeringsbeslut aldrig fattats. Däremot har man från Kronoberg varit villig att ingå i den gemensamma upphandlingen av upp till 26000 MWh vindkraftsel årligen till de båda landstingen, en upphandling som nu är klar men där det slutgiltiga tilldelningsbeslutet ännu inte är fattat och offentligt.
– Nu har vi lyckats förlänga anbuden till i april eftersom man inte har något investeringsbeslut i Kronoberg vilket vi trodde att man hade, det pågår fortfarande någon form av politisk diskussion, säger Håkan Sjöborg, landstinget Kalmars upphandlingschef.
Och medverkan från Kronoberg är nödvändig för att de anbud som ligger ska vara giltiga. Men landstingsrådet Suzanne Frank (M) är inte villig att avge några löften om beslut redan i april.
– Nej, de är en stor fråga och vi måste förankra det här i alla partier och vara överens, titta på kostnader och miljöhänsyn. Det är en komplicerad sak där det inte går att ha någon bestämd åsikt idag och som innebär stora investeringar, vi vet inte hur payoffen ser ut.
Allianspartierna har fått information om upphandlingen men Suzanne Frank säger sig ändå ha alldeles för dålig kunskap om projektet. Besluten brådskar och inte bara på grund av den redan genomförda upphandlingen. Landstinget Kronoberg lanserade stolt sitt nya tecknade klimatavtal med länsstyrelsen strax före årsskiftet där man tog på sig uppgiften att hälften av landstingets elförbrukning skulle komma från vindkraft 2013.
– Men det går kanske att uppnå på andra sätt än att vi ska köpa egna vindkraftverk, vi vill se alternativ, säger Suzanne Frank.
Hennes kollega i Kalmar, landstingsrådet Anders Henriksson (S) vill inte kommentera den politiska tvekan i Kronoberg.
– Vi måste respektera den politiska process som pågår i Kronoberg men samtidigt ser vi ju gärna att vi kommer igång.
Han ser både de ekonomiska och miljömässiga vinsterna som hägrar och menar att projektet varit väl förankrat från början i Kalmar och kallar det mycket angeläget.
– Vi har varit noggranna med att hålla oss välinformerade hela vägen
Vad som händer om Kronoberg drar sig ur upphandlingen vill han inte spekulera i.
– Då är vi i ett nytt läge och får agera utifrån det, det kan jag inte ha några åsikter om idag.

Linn�universitetet: 200 l�karstudenter om sex �r

Tue, 21 Feb 2012 06:28:00 +0100

Nu ska det mycket till om det inte blir en läkarutbildning knuten till Linnéuniversitetet. Fullt utbyggd handlar det om 200 läkarstudenter som får sin utbildning förlagd i Kalmar.

Avsiktsförklaringen mellan Lunds universitet, Linnéuniversitetet, Kalmar läns Landsting och Region Skåne undertecknades under måndagen och på presskonferensen var det idel glada miner.
Lund blir en garant för kvalitén och samarbetet visar Linnéuniversitetets ställning i omvärlden.
– Lund vågar lita på att vi klarar av det här. De sätter sitt eget rykte på spel och vi är glada över förtroendet, säger Stephen Hwang, rektor vid Linnéuniversitetet.
Det enda som återstår innan det unika samarbetet kickar i gång är detaljer. Redan i höst kan de första studenterna från Lunds universitet komma att att förlägga sin termin för examensarbete vid Linnéuniversitetet, gå en femveckors kurs med föreläsningar på distans eller delta vid enstaka föreläsningar på distans.
Hösten 2013 är ambitionen att erbjuda cirka 10 studenter som gått sina fyra första terminer den att gå den avslutande praktiska delen av utbildningen i Kalmar. Går allt enligt planerna kommer det från och med 2015 att börja 20 studenter per termin att för att sedan gå hela utbildningen vid Linnéuniversitetet. Det innebär att det 2018 kommer att finnas 200 läkarstudenter på plats.
En tredjedel av kostnaden för de tio lektorer som kommer att anställas står landstinget i Kalmar för. I deras uppdrag ingår att vara praktiserande läkare, forska och undervisa. Utöver lektorerna kommer fler läkare att behövas på klinikerna eftersom handledning tar tid.
För Linnéuniversitetets del kommer satsningen inte kosta något. Regeringen har avsatt pengar till nya utbildningsplatser och universitetet kommer att få del av dessa via Lunds universitet.
– Det finns inga nackdelar. Det här är en win-win, säger Stephen Hwang.
Utbildningen sker i Lunds universitets regi men med placering vid Linnéuniversitetet och i Landstinget i Kalmar län.

Ungdomsliga �talas f�r flera personr�n i V�xj�

Daniel Johansson — Tue, 21 Feb 2012 06:26:00 +0100

Ungdomsligan misshandlade och rånade personer de mötte i Växjö. Efter en mycket omfattande utredning har polisen lyckats avslöja ligan.
Nu har sex ungdomar i åldern 15-18 år åtalats för bland annat sex personrån, upprepade övergrepp i rättssak och grov stöld.

– Det är i all tragik för alla inblandade mycket tillfredsställande att vi lyckats identifiera de unga gärningsmännen som misstänks ligga bakom flera grova brott i Växjö, säger kriminalinspektör Gabrielle Mellqvist vid Kronobergspolisen.
På fredag inleds rättegången i ett av de största ungdomsmålen i Växjö tingsrätt under de senaste åren. Rättegången beräknas pågå i sex dagar innan alla 18 åtalspunkterna är genomgångna.
Brottsligheten inträffade från augusti till december förra året och ligan slog till i olika konstellationer. Det första brottet inträffade den tredje augusti då en av 15-åringarna lurade till sig en mobiltelefon från en de mötte på Storgatan och hotade att döda honom om han kontaktade polisen.
Strax därefter misshandlade en annan av de misstänkta 15-åringarna två personer på Storgatan med flera knytnävsslag och sparkar. Under misshandeln tog 15-åringen även struptag.
Några dagar senare var det en pojke som tillfälligt var i Växjö för att spela junior-SM i tennis som drabbades. Han blev bestulen av tre gärningsmän på sin plånbok när han just gått ut från Hotell Cardinal för att handla sportdryck.
Plånboksstölden rubriceras som grov och det var därefter som rånserien inleddes. Samma trio låg direkt efteråt bakom ett personrån på Norra järnvägsgatan. Helgen efter utfördes liknande personrån på Vänortsvägen och Sommarvägen i Växjö.
Genomgående är det kontanter och mobiltelefoner som ligan varit ute efter. Det blev också bytet vid nästa personrån, som polisen anser uppklarat, på Vårvägen i oktober.
Den åttonde december rånades två unga män på Kungsgatan. En av 15-åringarna och 18-åringen åtalas för brottet. Under rånet misshandlades ett av offren svårt med flera slag och sparkar. Kamraten trodde att han skulle bli ihjälslagen. 18-åringen hotade också att "skjuta skallen av" den drabbade om inte mobiltelefonen överlämnades.

L�kare f�rlorade tvist ? kr�vde procent av patient

Daniel Johansson — Tue, 21 Feb 2012 06:26:00 +0100

Som privatläkare i Växjö skrev Klaus Potthoff avtal med en svårt trafikskadad kvinnlig patient. Potthoff skulle få tolv procent av beloppet som kvinnan fick i ersättning.
Nu har Växjö tingsrätt stoppat utbetalningen.

Tvisten har pågått i domstolen i Växjö sedan 2008 och slutade med att Klaus Potthoff ska betala 370 000 kronor i rättegångskostnader till den numera avlidna kvinnans dödsbo.
Bakgrunden är att en norsk kvinna redan 1995 var inblandad i en trafikolycka i Oslo. Kvinnan drabbades av en komplicerad pisksnärtskada.
Hösten 2002 skrevs ett avtal mellan kvinnan och Klaus Potthoff om att han skulle få tolv procent av bruttobeloppet som hon retroaktivt fick från försäkringsbolaget. Det var betalningen för Växjöläkarens konsultinsatser åt patienten.
Fem år senare stod det klart att kvinnan fick drygt fyra miljoner norska kronor av försäkringsbolaget. Det var för att få "sin del" av pengarna som han 2008 vände sig till tingsrätten i Växjö. Kvinnan avled samma år i cancer och tvisten har i stället riktats mot dödsboet.
Inför domstolen framhöll Klaus Potthoff att han lagt ned en enorm mängd tid för att hjälpa kvinnan att få fram ett bra utredningsunderlag inför avgörandet med försäkringsbolaget.
Växjö tingsrätt konstaterar i sin nyligen avkunnade dom att avtalet mellan kvinnan och Potthoff var villkorad.
"Om Dr Potthoffs ansträngningar inte resulterar i några pengar för mig så ska han inte ha något honorar", stod det bland annat i avtalet.
Klaus Potthoff påstod själv att hans insatser var avgörande för kvinnans försäkringsersättning och att han som specialistläkare var huvudvittne i Oslo tingrett.
"Tingsrätten finner att det påståendet framlagts utan någon anknytning till fakta. Utredningen ger en helt annan verklighetsbild. Potthoff är överhuvudtaget inte nämnd i tingrettens dom", skriver Växjö tingsrätt och tillägger:
"Han gör en slät figur som sakkunnigt vittne och domaren i målet förklarar att Potthoffs bedömningar inte har med sakens utgång att göra".
Fotnot: Växjöläkaren Klaus Potthoff förlorade sin läkarlegitimation 2006 på grund av grov oskicklighet. Bland annat hade han genomfört en mängd onödiga undersökningar på patienter och ställt felaktiga diagnoser.

Nio av elva V�xj�skolor f�r kritik

Stefan Fehrm — Tue, 21 Feb 2012 06:25:00 +0100

Elever får inte alltid det stöd de behöver för att klara skolan. Oklarheter i bedömningen av barnens kunskaper.
De är två punkter som hamnar överst på skolinspektionens lista över kritik när Växjöskolorna granskas.

Skolinspektionen håller nu på med en tillsyn av kommunens grundskolor.
Av de elva inspektioner Smålandsposten tagit del av innehåller nio av dem någon form av föreläggande, det vill säga brister som skolorna måste ha rättat till innan sommaren.
Två skolor slapp kritik, Öjaby skola och Ringsbergskolan.
Nästan genomgående slår skolinspektionen ned på två punkter: Barn får inte det stöd de har rätt till för att klara målen samt brister i skolans beskrivning av elevernas kunskapsutveckling.
Lennart Månsson är undervisningsråd vid skolinspektionen.
Han bedömer att bland den vanligaste kritiken som skolinspektionen framför är att eleverna och deras föräldrar inte på ett utförligt sätt får veta hur barnen står i sin kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven. Detta handlar framför allt om tiden innan betygen börjar ges.
– Det räcker inte att skriva "Pelle jobbar på bra". Det måste finnas något mer.
Det måste vara mer utförliga skriftliga omdömen, menar han.
Här följer ett utdrag av några omdömen:
* Åby skola: Otillräckligt arbete med särskilt stöd för elever.
* Gustavslundsskolan: Särskilt stöd ges inte i den omfattning och på det sätt eleverna behöver och har rätt till.
* Lärarnas bedömning av elevernas kunskaper sker inte i enlighet med för författningarna.
* Uråsa skola: Eleven och föräldrarna informeras inte om elevernas kunskapsmässiga utveckling.
* Bäckaslövskolan: Oklarheter i kunskapsbedömningen.
* Pilbäckskolan: Otillräckligt särskilt stöd.
* Nöbbele skola: Otillräckligt särskilt stöd. Ofullständig information om elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling.
* Furuby skola: Brister i åtgärdsprogrammen för särskilt stöd. Eleven och föräldrarna informeras inte löpande om elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling.
Mia Granqvist, är chef för skol- och barnomsorgsförvaltningen.
Hon vill inte dra några generella slutsatser eftersom resultatet av granskningen hittills bara berört en fjärdedel av Växjö kommuns skolor.
– Men vi kommer naturligtvis senare att granska var vi får mest kritik.
Enligt henne ska det i slutarbetet kartläggas vilka bristerna är och om det finns något slags mönster och att då låta skolor som inte lyckas så bra lära av de goda exemplen.
Mia Granqvist hävdar också att en del av det underlag skolinspektionen fick tillgång till var lite föråldrat och att vissa justeringar redan skett.
– Det är inget försvar, men en förklaring.

Nytt st�dpaket kr�ver stora grekiska uppoffringar

Tue, 21 Feb 2012 06:19:00 +0100

Eurozonens finansministrar sade ja till att ge nya nödlån till Grekland, sedan privata långivare gått med på ytterligare skuldnedskrivningar. Men paketet kräver stora uppoffringar av det grekiska folket.

Efter 13 timmars förhandlingar i Bryssel kunde finansministrarna tidigt på tisdagsmorgonen sy ihop ett nytt räddningspaket för Grekland. I paketet ingår 130 miljarder euro i nödlån för att lösa landets akuta penningbehov.

Greklands premiärminister Lucas Papademos förklarade att han var "mycket nöjd" med uppgörelsen.

Jean-Claude Juncker, ordförande för eurozonens finansministrar, sade vid en presskonferens att uppgörelsen ska säkra Greklands framtid inom eurozonen.

– Vi har nått en långtgående överenskommelse om ett nytt grekiskt program med deltagande av den privata sektorn som kommer att leda till en mycket markant minskning av Greklands skuldbörda och bana väg för ett mycket märkbart finansiellt stöd från EFSF (EU:s räddningsfond) för att säkra Greklands framtid i eurozonen, sade Juncker.

Men stödet förutsätter stora besparingar i Grekland. Aten måste uppfylla en rad villkor fram till slutet av februari för att säkra nödlånen, sade Jean-Claude Juncker. Ett nytt möte med eurozonen ska i början av mars avgöra om Grekland uppfyllt kraven.

EU och IMF hade satt som mål att Greklands skuldnivå år 2020 inte ska överstiga 120 procent av BNP. Sedan privata långivare pressats till ytterligare skuldnedskrivningar nåddes nivån 120,5 procent, enligt källor i Bryssel.

Källor uppgav att även nationella centralbanker gått med på förluster på grekiska obligationer.

Euron steg snabbt i handeln i Asien efter nyheten om uppgörelsen i Bryssel.

– Det här är ett lugnande besked för räntemarknaden och det som de flesta trott ska gå igenom, säger Tomas Pousette, chefekonom på SBAB Bank.

Men Pousette tycker att det är viktigt att påminna om att det här bara är ett steg på rätt väg, och att det dessutom är stödlån nummer två.

– För grekerna återstår att genomföra alla åtgärder man planerar. När det grekiska parlamentet fattar beslut om vad man ska göra är det som att anmäla sig till ett maratonlopp. Sedan ska man springa det där loppet också.

Annika Winsth, chefekonom vid Nordea, säger att beslutet var riktigt, utifrån de alternativ som fanns.

– Både för Grekland och ur stabilitetssynpunkt hade det varit olyckligt om man inte hade kunnat lösa den här sista knuten.

L�mnar och �r kvar

Martin Tunstr�m — Tue, 21 Feb 2012 00:30:00 +0100

Det har setts som ett demokratiskt problem att partiledningarna i många partier utser ordföranden i riksdagsgruppen.

I Moderaterna var det statsminister Reinfeldt som presenterade riksdagsgruppens ordförande. En ordförande för en grupp som enligt grundlagen också ska granska regeringen tillsätts alltså av regeringsbildaren.
Kristdemokraternas riksdagsgrupp vill uppenbarligen se en annan ledare än Mats Odell. Det är således tämligen odramatiskt. De folkvalda utser sin egen ordförande. Det kallas gruppdemokrati. Andra kommer säkert använda ord som utrensning. Det ordet hade möjligen varit mer adekvat om riksdagsgruppens åsikter i frågan helt negligerats.

KD har säkert ett behov av en rutinerad tidigare minister och internt populär person som Odell. Att han fortsätter som ordförande i näringsutskottet ter sig ur det perspektivet rimligt. I andra sammanhang hade förmodligen den som utmanat en sittande partiledare eller förlorat en omröstning fått lämna politiken helt.
För ett parti som är i behov av förnyad politik och nya företrädare kommer också generationsskiftet lägligt. Unga kristdemokrater har inte direkt släppts fram till toppositionerna under de senaste åren. En gissning som inte förefaller vara alltför spekulativ placerar också Emma Henriksson som ny ordförande på posten.

D�m inte n�mndem�nnen

Marcus Svensson — Tue, 21 Feb 2012 00:30:00 +0100

Bör det ske en vandelsprövning av nämndemän? Frågan har aktualiserats i och med Aftonbladets granskning, som visar att 25 nämndemän dömts för olika brott.

Räknar man bort de som lämnat sina poster finns det 11 kvar. Av totalt 8 000. Problemet framstår mot den bakgrunden mer som principiellt än som reellt.

En nämndeman har samma rösträtt som en juristdomare. Det anförs ofta som exempel av systemets kritiker för att påvisa lekmannens starka ställning i rätten, men då i syfte att frammana en känsla av rättsosäkerhet. Till saken hör dock att lekmän i rätten inte är någon svensk uppfinning. Motsvarigheter till den svenska modellen finns i hela västvärlden. Alla med botten i tanken att man som åtalad ska dömas av likar.
Frågan om nämndemännens vandel bör inte isoleras, utan ses i ett vidare perspektiv. En ordinarie domare är i princip oavsättlig. Enligt grundlagen kan en domare bara avsättas om denne begått brott eller visat sig vara uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten.

Statens ansvarsnämnd har i sin praxis ansett att enstaka bötesbrott inte utgör tillräcklig grund för att avskeda en domare.
Ett exempel från Halmstad kan tas, där en rättegång ställdes in för ett år sedan eftersom domaren fastnat i en nykterhetskontroll på väg till jobbet. Hon dömdes till dagsböter för rattfylla, men fick fortsätta som domare. Ytterligare ett exempel är domaren i HD som fälldes för köp av sexuella tjänster. Och fortsätter att döma. Även allvarligare brott än bötesbrott har nämnden haft överseende med.

Domarens ställning bygger på idén om ett starkt oberoende rättsväsende, vilket är en av demokratins hörnpelare. Även om denna tanke bör vara närvarande, så kan inte en nämndeman fullt ut jämföras med en ordinarie domare. Nämndemannen har, vad man kan kalla, en ämbetsliknande mellanställning i och med att denne är förtroendevald och ska företräda allmänheten under en begränsad period.

När det gäller brott har domstolen redan i dag möjlighet att göra en prövning för varje fall. I och med valproceduren finns också möjligheter att byta ut nämndemän som förbrukat sitt förtroende. Inget hindrar att man hittar en modell där kontrollen skärps och blir mer rutinmässig. Att kontrollera nämndemän genom att kontinuerligt begära utdrag ur belastningsregistret ter sig dock som en överdriven åtgärd, av integritets- såväl som resursskäl.

Uppgiften i rätten är ungefär densamma för ordinarie domare och nämndemän. Därmed bör inte heller kraven på dem skilja sig åt i allt för hög utsträckning. Om vi inte accepterar enstaka mindre brott bland nämndemän, ska vi då acceptera att dömda domare får fortsätta att döma? I vågskålen ligger ett oberoende för domarkåren som faktiskt måste värnas.

Ryktet om tidskriftsd�den �verdrivet

Martin Tunstr�m — Tue, 21 Feb 2012 00:30:00 +0100

Det talades om tidskriftsdöd och hot mot yttrandefriheten när stödet till kulturtidskrifter för två år sedan omformades till att just omfatta kulturtidskrifter. Tidigare kriterier som öppnade för bidrag till tidskrifter med "social och ekonomisk debatt" ändrades då till kulturdebatt i vid mening. Ett krav som ströks var också förlustvillkoret. Bara tidskrifter som gick minus kunde få stöd.
När Journalistförbundets medlemstidning Journalisten undersöker utgivningen för landets kulturtidskrifter konstateras också att den förväntade "massdöden" inte blev av. Den totala budgeten för kulturröster i papper och nät har justerats upp. Några titlar har minskat utgivningen, någon har försvunnit.
Argumenten att regeringen ville tysta kritiska vänsterröster genom att styra om reglerna faller dock platt till marken. Det hade haft relevans om borgerliga tidskrifter gynnats av någon positiv särbehandling. Men Frisinnad Tidskrift har aldrig tagit emot offentliga pengar av principiella skäl. Opolitiska nyhetsmagasinet Fokus är oberoende av statligt stöd och finansieras i likhet med kulturmagasinet Axess bland annat av Axel and Margaret Ax:son Johnson stiftelsen. Moderata Svensk Tidskrift tillhör inte nättidningarna som får digitalt stöd. Visst överlever inte alla dessa tidskrifter på marknaden av egen kraft. Annonser och prenumerationer räcker inte, utan mecenater och uthålliga ägare behövs. Möjligheten att donera pengar till en tidning, organisation eller parti för att understödja åsikter är emellertid också en del av ett demokratiskt samhälle.
Kriterierna för den totala fördelningen av tidskriftsstöd rymmer också föga förvånande politiskt populära ord som jämställdhet, interkulturella perspektiv och tillgänglighet. I referensgruppen som i praktiken fördelar stödet sitter bland annat Dagens Nyheters tidigare kulturredaktör Henrik Berggren. Någon högerkonspiration mot det fria kulturordet är således svår att föreställa sig.
Utan tidskriftsstödet skulle Sverige bli fattigare och gråare. Med små medel möjliggörs en avancerad utgivning av tidskrifter inom smala som breda fält. Det är svårt att tänka sig att staten inte medverkar till att stötta tryckta alster inom lyrik, teater, konst och musik som inte själva kan bära sig på en marknad. Det är lika svårt att med fog hävda att stöd till poesitidskriften OEI snedvrider konkurrensen - vilket annars är en invändning mot statlig intervention på marknaden. Marknaden kan stärka kulturen, men kulturen måste också befrämjas så att den kan blomstra utifrån sitt eget väsen.
Men det är också värt att uppmärksamma att tidskriftsfloran rymmer många färger och arter alldeles utan statligt stöd.

Av Johanna Gredfors

Mon, 20 Feb 2012 22:14:00 +0100

3:e pris i Smålandspostens novelltävling.

Vi är syster och bror, vi åker till havet, det är löddrigt och gråbrunt. Vi går tätt intill varandra, böjda för vinden.
”Jag avskyr det här, det är smutsigt, ruttet” mumlar jag, men antingen hör han mig inte för bruset av hav och vind, eller också låtsas han inte höra.
Vi har tagit med oss Fenja, hon tycker inte om att bli våt, men hon älskar att få sträcka ut ordentligt och på stranden kan vi se henne trots att hon befinner sig utom höravstånd. Stranden buktar sig kring vattnet, sträcker sig flera kilometer runt en stor havsvik. Jag tycker att det ser ut som om vattnet bubblade och kokade i en jättelik gryta, som om vi går och balanserar på dess kant.
Stora tångsjok som drivit i land ligger längs med vattenbrynet, i sanddynerna ligger tusentals förtorkade snäckor och musslor. Det knastrar under fötterna där vi går, vi blir oroliga att Fenja ska skära sig i tassarna. Vinden är salt och kylig, tar fatt i mitt hår och blåser upp det underifrån, så att det lyfter sig som en ballong innan testarna skingras och börjar piska i vinden. En gyttjig, rutten doftpust från tången når våra näsor.
Jag försöker igen, ropar nästan. ”Jag avskyr havet!”
Det låter för högt, högre än jag hade tänkt och han svarar inte nu heller, han bara böjer på nacken en aning. Det kunde vara en nick, ett tyst medhåll, eller bara en bekräftelse på att han hört vad jag sagt. Men sedan tar han mig i handen och drar mig upp på backkrönet och ner igen i en sandig håla, vi tumlar runt i miljontals våta små korn, lätta och tanklösa, ingen vind, inga tankar på att någonsin stiga upp igen.
Vi ligger där tills Fenja kommer och sticker sin kalla nos innanför min tröja.
Då, långsamt, vaknar vi till sans igen, saltdoften och dånet från vattnet sipprar sakta genom den florstunna bubbla som tillfälligt avskiljt oss från detta tidsplan. Jag huttrar till och känner huden på mina armar och ben knottra sig. Hans hand stryker över mina vader, en hinna av finkornig sand har torkat och fastnat på dem. När sanden rasar av kittlar det lite, den silas genom de ljusa fjunen. Jag tycker plötsligt att det känns obehagligt, att sanden verkar ha försökt beslöja och skyla oss, omslutit våra lemmar och letat sig in i alla skrymslen och inbuktningar.
”Jag måste skölja av mig” säger jag.
I vattenbrynet sjunker mina fötter ner i dyn, jag står där en sekund och gräver ner tårna i den, skopar upp en liten sandkaka som endast för ett ögonblick låter sig tryckas fast mot fotsulan innan den åter tillrar ut i havet.
I ögonvrån ser jag hur han också når vattnets kant, men han har inte gått efter mig utan följt en smal landtunga en bit bort. Jag tar några steg ut i vattnet. Mikroskopiska sandkorn som fastnat i ögonfransarna svider då jag kisar för att försöka urskilja bottnen. Närmast stranden ligger sanden räfflad och hårt packad under klart vatten, men bara ett par meter ut fläckas botten av svarta tånggytter. Jag tittar efter maneter, för sommaren är sen och kall och strandkanten full av trasiga manetkroppar, men jag ser inga, det enda jag ser är några klumpar av grönt, slemmigt ålgräs som guppar på vattenytan. Jag försöker flytta mig så att jag inte ska få det på mig, men det är ett hopplöst försök. Jag sträcker mig efter de klumpar som flyter närmast, griper de hala, hoptrasslade styckena försiktigt mellan tumme och pekfinger och kastar iväg dem så långt jag kan.
Plötsligt bultar det till på undersidan av min vänstra fot, som ett dubbelt hjärtslag känns det, dovt och stickande. Jag ser ner och förstår att jag måste ha skurit mig på något. Blodet som blommar ut i vattnet ser svart ut, nästan som drivorna av tång.
Jag har nog ropat till, för med ens står han bredvid mig.
“Vad hände?”
“Jag skar mig på något. En sten, tror jag.”
Han lägger min arm runt sin nacke och för mig mot stranden. Nu passar våra kroppar inte in i varandra längre, längdskillnaden gör att vi får svårt att hålla balansen, och hans hud känns kall och hal mot min. Vid strandkanten står Fenja och väntar på oss, hon har märkt att något inte står rätt till.
Jag stapplar fram i det krusande vattnet, för varje steg jag tar känner jag hur dy och svidande salt tränger in i det öppnade köttet. Det känns kallt. Det känns som om nyss, uppe i sandhålan, aldrig hänt.
”Du får nog åka till sjukhuset” säger han.
Sanden tränger åter in överallt, river i det blödande såret och trasar sönder dess kanter, men jag tänker mest på att jag inte hunnit skölja håret, min hårbotten är också full av raspiga små korn. När jag står och väntar på parkeringen ser jag mig om, han och Fenja avtecknar sig lika gyllene mot de gråmulna, tjocka moln som vilar mot horisontranden.
Jag tycker att de liknar brinnande änglar, bilden av dem är som skuren in i mitt ögas glaskropp, borrar sig in genom hinnor och synapser, klibbar fast i nervtrådarna; det svidande saltet sugs in i porerna, i kinder och fotsulor, fingertoppar och hjässa.
När jag linkar ur taxin vid sjukhuset är det enda jag lämnar efter mig en liten mörk, mattglänsande sandhög i galonsätets fördjupning.

Johanna Gredfors

Frej klart f�r slutspel

Per Magnusson — Mon, 20 Feb 2012 22:13:00 +0100

Frej Växjö är klara för SM-kvartsfinal.
Mot Spårvägen kom ännu en vändning.
– Vi måste ha den bästa lagkänslan i serien, sa Andreas Törnkvist, som själv vann två matcher.

Otroligt mycket talade redan före måndagen för att Frej Växjö skulle ta sig till bordtennisens slutspel.
När dessutom Markaryd skrällde mot Österlen (3–0) var saken klar. Men Växjölaget fortsatte ändå visa fin form genom att besegra Spårvägen borta med 3–2.
– Oavsett så är det riktigt skönt att vi tar oss till slutspel på egen hand, kommenterade Andreas Törnkvist.
Fabian Åkerström inledde med förlust mot Harald Andersson. Därefter vann "Törna" mot Benedek Olah med 11–9 i skiljeset.
– Jag hade problem med hans serve, men hade lite flyt. Men den matchen var sämre än min andra, sa Törnkvist.
Mellan den hade vänsterhänte Joachim Bachstätter tufft mot den vänsterhänte kinesen Weinan Wei, som vann i tre raka set.

Då klev Törnkvist fram igen. Den här gången vände han underläge 0–2 till 3–2.
– Där hade jag rätt bra koll, men fick slita. Mitt spel var lite bättre och alltid skönt för självförtroendet att vinna två matcher i skiljeset. Sedan gjorde "Fabbe" (Fabian Åkerström) en jäkligt stabil sista match.
3–0 mot Olah gjorde att Frej Växjö för andra matchen i rad vände ett underläge till vinst med 3–2.
– En grym lagseger. Förra året och året innan torskade vi mycket under andra halvan av säsongen, men vi har blivit stabilare och gjort ett starkt slut på serien, sa Törnkvist, väl medveten om att laget vunnit fyra av de fem senaste matcherna.
– Vi måste ha den bästa lagkänslan i serien. Utan tvekan. Vi hjälper varandra och alla bidrar med segrar. Skulle sitta fint att prestera lika bra i slutspelet, fortsatte han.
Segern gör att Frej Växjö kliver om Spårvägen i tabellen, upp till en femte plats. Slutspelet drar i gång med kvartsfinaler ett par dagar efter individuella SM. 6 mars är första speldagen och Söderhamn eller Warta lär bli motståndare för Frej Växjö. Innan dess väntar sista omgången i grundserien, då Falkenberg kommer till Futurum nästa måndag.